Genom historien har tatueringars form, betydelse och syfte utvecklats. Medan vissa människor har valt att tatuera sig för beskydd, eller för att markera identitet, tro och övergångsriter, har andra påtvingats permanenta symboler som stigma eller bestraffning.
Från de första beläggen på tatueringar på ismannen Ötzi, via kristna pilgrimer som tatuerade sig i Jerusalem, till tatuerade kvinnor i Nordafrika, Mellanöstern och på Balkan, utforskar utställningen tatueringens historia och olika betydelser i Medelhavsområdet.
I Kroatien och Bosnien var det vanligt att kvinnor tatuerade sig, men traditionen dog ut då de ansågs primitiva i kommunistiska Jugoslavien. Mélissa Pizović (född 1991), en tatuerare baserad i Paris, håller traditionen vid liv med en handtatueringsteknik utan elektriska maskiner. Foto: Mélissa Pizović.
Följ med på en resa från heliga traditioner till moderna konstnärliga uttryck och se hur bläck förenar människor, bevarar kulturarv och förvandlar kroppar till levande konstverk. I utställningen visas historiska föremål tillsammans med fotografi som skildrar tatueringskonst från Medelhavsregionen. En nytagen svensk, fotoserie porträtterar personer med tatueringar kopplade till personliga upplevelser, platser och kulturer runt Medelhavet.
Tattoo – berättelser i bläck från Medelhavet visas fram till 14 juni 2026 på Medelhavsmuseet. Utställningen är kurerad av Luisa Gnecchi Ruscone och Guido Guerzoni och producerad av 24 Ore Cultura för Museo delle Culture di Milano, Italien.
Toppbild: Kapten George Costentenus, porträtt av Carl Heitzmann. Bild med tillstånd av Hagströmerbiblioteket, Karolinska Institutet.
